...men strax efteråt så presenterades bandsläppet.

Just som jag var i färd med att publicera förra inlägget så kom naturligtvis första släppet till SiESTA! 2011 upp på hemsidan. Jag låter dock föregående inlägg ligga kvar, för testbilden var i ärlighetens namn trots allt lite småkul. The Ark och The Sounds ska bli riktigt trevligt att få se. Förmodligen sista gången någonsin som jag kommer att se The Ark, om jag inte också prickar in en senare konsert under sommaren. Och The Sounds är alltid The Sounds, med Queen Maja i täten. Även SMK, Linnros och Adams-Ray lär väl prickas in väl på plats den 2-4 juni 2011.

Jag skulle precis posta detta inlägg...

Site off-line
The site is currently not available due to technical problems.

Please try again later. Thank you for your understanding.

Thank you for your understanding?! Onsdag flyttades till torsdag som i sin tur flyttades till fredag. Men fredag kl 12.00, varken förr eller senare, var slutbudet. Första! Andra! Och treee... nej, vad möter mig kl 12.05? En testbild som vore det TV1 en söndag kl 23.00 år 1632. Humor? Tveksamt.

Leaping words, empty eyes. Impressions never last.

Det första bandsläppet till SiESTA 2011 låter dröja på sig. Igen. Jag hade hoppats på innan lunch, men icke då! Det kommer väl upp lite senare idag, när jag inte är i närheten. Får se om jag hinner blogga om det sent ikväll. Just nu fixar jag lunch, om än en tidig sådan p.g.a. efterföljande ärenden och arbete, men jag erhöll nyss en cd med posten. Debutalbumet från Cinemascape, ett band jag bloggat om ett par gånger tidigare. Debutalbumet släpptes officiellt i måndags.

.

http://www.cinemascape.se/ Där finns fortfarande gamla demos att finna, nya albumlåtar att lyssna på, albumet att beställa för 129 kr (inkl. porto) m.m. Nya låtar varvat med äldre favoriter på albumet, dessutom har de gamla pärlorna fräschats upp. Antingen helt eller delvis, men i alla fall på något sätt. Jag har nästan precis fått albumet i mina händer, så nyfikenheten är stor. Dock har jag rippat det till datorn, så jag tänkte försöka hinna med att få över det till telefonen. Och på så vis smyglyssna lite på jobbet, då tiden tillåter. Hur som helst så vet jag redan på förhand att jag kommer att älska dessa låtar minst lika mycket, om inte mer, som det tidigare materialet.

Oh baby please give a little respect to me

Jag kollade runt på en TV-tablå på nätet nyss och fastnade ofrivilligt för texten ovan, det gäller Grannfejden i TV3. Klicka på bilden om ni vill se den större. Synd att jag inte bor i detta kvarter, där lär det vara drag dygnet runt. Massa galna upptåg. Det hade varit fantastiskt, jag ska nog genast ansöka om en bostad där. Tutningar utanför huset, hota med pyromaner och stoppa bananer i avgasrören. Ärligt talat, vad fan är detta för trams? En sexårsverksamhet för svagbegåvade vuxna? Magnus och Brasse fast på riktigt? Programmet är halvvägs, men jag ska nog kicka igång TV'n ändå och kolla in slutspurten. Mest för fascinationens skull, ty människan upphör aldrig att förvåna mig.

I said look at him!

He ain't so hot now is he? Little punk!

Eftersom SiESTA! har valt att skjuta på första bandsläppet till imorgon så ska jag istället blogga om matematik. För musik vet i tusan om jag vill kalla det. Youtube. Justin Bieber - Baby ft. Ludacris. Ett klipp. Tio månader. 410.140.624 visningar. Det är nästan en halv miljard uppspelningar av videon, på inte ens ett års tid. WTF?! I runda slängar 950 visningar i minuten, efter att ha konsulterat min miniräknare. 950 visningar i minuten, dygnet runt, vecka efter vecka, i tio månader. Be mig inte räkna ut hur många visningar hans samlade videos har per minut på Youtube. Ytterligare fem av lillpojkens videos på Youtubekanalen klockar nämligen in på mellan 100.000.000 och 200.000.000 miljoner visningar vardera. Skrämmande eller fascinerande? Båda delarna.

.

Skyll denna värdelösa information på SiESTA!, för jag var inställd på att blogga om det idag.

I know these words may only serve to twist the knife

PSL (Per Sinding-Larsen) har en väldigt bra, intressant och informativ blogg. Bra artistintervjuer, en hel del exklusiva artistuppträdanden i de mest underliga miljöer o.s.v. PSL & co har även en av de jobbigaste intervjuare som jag någonsin har upplevt. Jag vet inte vad han heter och jag vill nog inte veta det heller. Två intervjuer för att exemplifiera, båda från Peace & Love 2010, där han får tittarnas puls att rusa och nerver att sättas på spel så fort han kommer till tals.

.

I morgon släpper SiESTA! sitt första artistsläpp inför 2011 års festival, jag lär återkomma i det ärendet. I detta inlägg tänkte jag bjuda på den där intervjuaren som säkerligen hade passat bättre som... något annat. Rappare eller spoken word om han nu tvunget måste dröja kvar i gamet. I annat fall, varför inte pantomimartist? Allt annat än att ge tittarna regelbundna nervsammanbrott.

.

"PSL på festival", SVT2, 22.45. Peace & Love i fokus. Oddset på att han får komma till tals?

Editering kl 23.15. Enbart Robyn respektive Jocke Berg kom till tals i hårt nerklippta versioner av intervjuerna ovan i kvällens "PSL på festival". Stilpoäng till PSL! Roky Erickson (amerikansk musiker) råkade däremot ut för en pratglad snubbe som kom till tals i programmet. Han pratade och pratade och... pratade. Roky ville nog bara mest därifrån stundtals, men det hindrade inte den pratglade skivbutiksägaren som t.o.m. stängde sin butik mitt på dagen för att vandra iväg och ta del av Rokys konsert. Och innan dess även en liten pratstund. För pratade gjorde han som sagt.

'Cos it's true what they say, it's better the devil you know.

Nyligen bloggade jag om regissören M. Night Shyamalans uppgång och fall. Han är för stunden aktuell på svenska biografer med två filmer. Som regissör till "The Last Airbender" (verkade inget vidare) och för att ha skrivit historien till "Devil" (verkade mer intressant). Jag hade trailers till de båda filmerna i det där inlägget och blev ni nyfikna på "Devil", som bara har varit uppe på svenska biografer i exakt två veckor (Sverigepremiär 26/11), så ber jag att få gratulera.

"Devil" i DVD rip, ca 700 MB. http://www.megaupload.com/?d=XHF6UVES
Bra bild, bra ljud, ingen text och en snabb nedladdning, ca 5 min tog det mig.

Institutio Christianae Religionis

Postkodmiljonären i TV4 nyss. 100.000 kronor stod på spel. Vem var Jean Calvin? Liraren valde att fråga publiken, vilket inte sällan är som att skjuta sig själv i foten. Så även denna gång. Oddsen är ibland t.o.m. bättre på att man skulle lyckas ta sig runt i en tät och snårig skog utan vare sig kompass eller karta och likväl hitta alla kontroller på orienteringsrundan, jämfört med att sätta sin tillit till en publik som verkar trycka på de där knapparna som vore det en leksak.

.

En fransk racerförare, det alternativet vann klart. Hur tänkte folket? Tänkte de alls? Vi tar det igen. En fransk racerförare. Jean Calvin. WTF?! En schweizisk reformator? Nej, inte om publiken själva får välja. Övriga alternativ? En belgisk deckarförfattare. En kanadensisk modeskapare.

.

Visst, kan man inte svaret på rak arm så kanske det inte är så lätt. Kalvinism/calvinism, reformationen, Martin Luther och fan och hans moster borde ändå höra till en viss allmänbildning eller i alla fall fått någon klocka från skoltiden att ringa i bakhuvudet. Och, för att komma med ett tips i all enkelhet, varför inte bara vädja till publiken att de som är det minsta osäkra helt enkelt ger fan i att trycka? Sålla agnarna från vetet. Det försämrar knappast de redan usla oddsen.

He doesn't need Saint Brigid. He has Father Dexter.

Den femte säsongen av Dexter går nu mot sitt slut i USA. Säsongsavslutning, avsnitt 12, på söndag kväll. Söndag natt svensk tid. I söndags fick jag tummen ur. Timmarna innan näst sista delen skulle visas i USA så tog jag mig an det första avsnittet. Nu har det gått några dagar. Onsdag och jag har hastigt och lustigt sett 10 av 12 avsnitt, parallellt med några dagar av arbete och två avklarade böcker. Hittade en trevlig sida som streamar inte bara säsong 5, utan samtliga säsonger. För den intresserade. Ja, även en hel del andra amerikanska serier. Håll tillgodo eller något.

.

.

Direktlänk till Dexter, andra serier ser ni till höger:
http://www.cucirca.com/2009/06/13/watch-dexter-online/

Den femte säsongen är ruggigt bra, det är egentligen bara säsong tre som stod och trampade vatten emellanåt. Jag tänkte se avsnitt 11 imorgon, sedan får jag snällt vänta till måndag morgon på upplösningen. Nu pausar jag Dexter för i dag genom att lyssna på soundtracket till... Dexter.

Michael C. Hall har inte bara övervunnit sin cancer nyligen, han har även varit med i två av världens bästa serier. Först Six Feet Under, som ägde allt och alla under sina fem säsonger, och nu Dexter. För detta har han för alltid en plats i mitt hjärta, den gode Michael C. Hall.

And I know how it was last time and how bitterly it always ends

I natt kom beskedet att The Ark lägger av. Det är inte ett av mina absoluta favoritband, men ändå ett riktigt bra band. Inte minst live. Jag såg dem första gången för snart elva år sedan och lär se dem en sista gång (eller två) under 2011. De ska nämligen släppa en samlingsskiva (18 hits och två nya låtar) i vår, sedan följs den upp av en klubbturné och en sommarturné. Det känns som ett värdigt avslut från ett band som trots allt har levererat gång på gång, år efter år, i drygt tio års tid. Som band firar de 20 år nästa år, jubiléet till ära så splittras alltså bandet efter en turné som förmodligen blir 2011 års Eriksgata i svensk musik.

.

De två nya låtarna? "Breaking up with God" och "The apocalypse is over". Ord och inga visor, the end of an era. Det är alltid tråkigt när trevliga saker når ett slut. Vare sig det gäller ett arbete man trivs med, en uppskattad artist som lägger av etc. Men det heter att var sak har sin tid, en klyscha som visar sig stämma gång efter annan. Var sak HAR sin tid och The Arks tid når sitt slut efter sommaren 2011. Trevliga snubbar i ett stundtals lysande band, med såväl riktigt bra låtar som jäkligt grymma konserter på sitt samvete. Och i mitt minne.

.

Det är bara för mig att i förväg lyfta på hatten och tacka för tiden 1999/2000 fram till 2011. Tanken på att artister så småningom lägger av, den har jag försonats med för länge sedan. Sådant kan man inte hänga upp sitt liv på, allt kommer och går. Beslutet är taget, omvärlden har informerats och jag sitter i skrivande stund med ett leende på läpparna och en längtan till att få se Ola Salo och hans mannar för en allra sista gång... en ljummen sommarkväll med en kall öl i min hand.

.

Många artister har någon låt som berör lite extra, ibland utan att man ens kan sätta fingret på det. Pulp har sitt anthem "Common People". Suede har den lite mer okända "Still Life", en låt som kan få mina ögon att tåras alla dagar i veckan. "It takes a fool to remain sane" i all ära, men The Ark har sin "Calleth You, Cometh I". Jag lägger in videon, för den syns alldeles för sällan. "Calleth You, Cometh I". Höj volymen, tryck på play och luta er tillbaka i soffan några minuter!

.

Äh, vad tusan. The Ark live at Fearless Music, NYC. Ett riktigt bra framträdande (de spelade tre låtar) som jag även rippade från Youtube till mp3 tidigare i år, då jag snöade in på att samla på mig The Arks TV-framträdanden som mp3'or. Det ska "firas" en dag som denna. Jag bjuder er på "It takes a fool to remain sane" live från Fearless som en liten bonus.