Ser hela stan sjunka som Titanic, med alla ljusen tända.

Jag hade egentligen tänkt att vänta ytterligare någon dag med att leverera mitt spontana intryck av Håkan Hellströms album "2 steg till Paradise". Release den 13 oktober, exakt på dagen tio år efter solodebuten. Det var igår, vänta-lite-till-tanken, det var då. Nu är det nu och efter en öl till maten följt av några glas vin (helgen har börjat för min del och det är musikquiz ikväll, kan sägas till mitt försvar) och Håkan i högtalarna... tja, då kändes det plötsligt som ett smärre tjänstefel att inte droppa några rader här och nu. Håkan årgång 2010? Javisst.

.

"Jag vet vilken dy hon varit i" är en naggande god ballad, vilken i runda slängar klockar in på tre minuter. Tiden stannar där och då, för tre minuter. "Shelley", från vilken jag har tagit rubriken, är ta mig fan osannolikt bra. Där sjunger Håkan bl.a. om "fyllehuven", men det är inte specifikt därför den träffar hårt och direkt nu. Jag lovar. "Man måste dö några gånger innan man kan leva". Titeln lägger ribban och låten tar sig över ribban likt en Stefan Holm i jakt på en ännu en mästerskapsmedalj. Det var tre låtar, nu har jag inte tid med detta. Det är dags att än en gång avnjuta "Shelley" i sällskap med lite mer vin. Det, mina vänner, är en sällsynt vacker kombination.

På onsdag, om inte förr, så trillar ett fysiskt exemplar av "2 steg från Paradise" ner på dörrmattan, ty det exemplar jag har i min ägo nu är inte riktigt lika fysiskt. Men det är då, onsdag, om sex dagar. Nu är det torsdag och det stundar musikquiz ikväll. Helgen står för dörren! Au revoir!

Ser hela stan sjunka som Titanic, med alla ljusen tända.
En sådan där natt då vi behöver någonting som hjälper en över svarta vatten.

Vi går ut och brinner upp i natten och skyller allting på våra fyllehuven.
Undanflykter och självanklagan, jag ser domen i dina ögon. Jag ser domen i dina ögon.

Oktober, och jag håller din hand för hårt...

.

Väldigt stiltje (en smärre underdrift) här de senaste dagarna, ny månad och allt, men det beror i första hand på att jag tillbringade 40+ timmar på arbetet under helgen. Där passade jag natten till måndag på att dra på mig höstens första riktiga förkylning, men som det sig bör i mitt fall (sällan långvarigt) så är den redan på väg bort. Jag kan i alla fall andas genom näsan igen.

Läget kunde, sett till faktorerna här ovan, ha varit bättre. Samtidigt är det gott nog i skrivande stund. Nu sitter jag här med Miles Davis och en kopp te. En fröjd för såväl öron som hals, med andra ord. Jag har kanske världens bästa jazzalbum alla kategorier i högtalarna just nu, "Kind of Blue" med Miles Davis. Definitivt det bästa om vi håller oss till instrumentaljazz.

Möjligtvis med "Somethin' Else" (Cannonball Adderley och Miles Davis) som största utmanare om den titeln. Eller möjligtvis något med Chet Baker. Sverige har annars fantastiska E.S.T. (Esbjörn Svensson Trio) att stoltsera med. Man får sina musikaliska ryck och svackor när man minst anar det. Charlie Parker, Dizzy Gillespie och Ella Fitzgerald hör också till jazzartisterna som jag har återupptäckt under de senaste veckorna.

.
På Spotify: Miles Davis – Kind Of Blue - HD Re-Mastered 2010

.

Faraway, so close.

Så nära, men ändå så långt bort.

.

Inte ens när vi är inne i ett stim så får vi kamma hem första pris på musikquizet. Hur många skivor (album och singlar sammantaget) som Aqua lyckades sälja, det räknade vi med att missa. Utöver det så trodde vi oss spika de övriga 19 frågorna. Vinnarna hade mycket riktigt 19 rätt. Bingo! Trodde vi. Om det inte vore för en nitlott till.

.

Nu föll vi på en svensk grupp, vilken hade en riktigt stor hit under 90-talet. Gruppnamnet kan vi lämna därhän, men vi gissade på Melodie MC. Fast jag nämnde rätt svar ett tag, men, nej. Klart att vi skulle fumla bort det ändå. Detta misstag kostade oss en poäng till och därmed även segern. Istället inkasserade vi ett presentkort på 100 kr (inte 300 kr) att bränna vid ett annat tillfälle.

.
På tal om det där bandet som vi lämnade därhän nyss, alltså det korrekta svaret som vi föll på, så hade de en monsterhit då jag låg i lumpen. Stjärnan i bandet vägrade såväl mönstring som lumpen, så polisen fick slutligen hämta honom. Detta var en stor snackis på logementet, en stjärnartist hämtas av poliseskort. Förbannad var han, det skrek han ut i media kort därefter. Hade polis och militär inget vettigare för sig?! Nej, uppenbarligen inte. Det låg dessutom på mitt ansvar att ha hand om honom under två dagar. Han skulle precis ut på turné (de var ett av Sveriges största band just då och hade en hit utomlands) och artistens prioritet och fokus låg därefter.

.
När han anlände till regementet i polisbil så hade majoren redan utsett mig till snubbens hjälpreda/övervakare. Majoren fick sedan en hjärtinfarkt på Ölandsbron redan samma sommar, men det är en annan historia. Det började inte så jävla bra då jag mötte upp killen vid polisbilen, eftersom en av mina lumpenkolleger strax efteråt undrade om inte den sura musikern kunde framföra sin hit för plutonen under kvällen. Ridå! Och en satans uppförsbacke för mig.

.
Jag vallade runt liraren lite varstans, men han verkade inte speciellt intresserad. Med tanke på att hitlåten säkert låg högt på Trackslistan och halva Sverige och Tyskland dansade loss till den, så klandrar jag honom inte. Dagen efter hade han visst inkasserat en frisedel och åkte tillbaka till Malmö med den lumpenstämplade tågbiljett som jag gav till honom. Sedan sålde de visst ännu fler skivor i Sverige och utomlands den sommaren. Vet inte riktigt vart jag vill komma med detta, mer än att han kostade oss 200 kr (mellanskillnaden på 300 och 100) i kvällens musikquiz.

.
Om du läser detta, dina förbannde one hit wonder (okej, de släppte visst 12 singlar enligt Wikipedia), så ta kontakt. Vi ska ha våra 200 kronor. I övrigt var detta mest ett roligt minne från en svunnen lumpentid som poppade upp då de råkade spela just den där monsterhiten i kvällens musikquiz. Men ändå, en bitter eftersmak. Vi var nära ikväll. Riktigt nära.
.
Faraway, so close. Så nära, men ändå så långt bort.

Dagens visdomsord.

Dagens kloka ord är signerade min vän Linda:

- Ifall jag har somnat, då sover jag.

Nähä?!

Nu blir det åka av, fort som attan. Om ca 15 minuter ska jag befinna mig i stan, redo för en ny omgång musikquiz. Temat för aftonen är 90-tal. Jag önskar massvis med indie, britpop, synth och liknande, men med min otur så lär det väl mest bli Melodifestival, DJ Bobo, Spice Girls, Aqua, Ace Of Base och Arvingarna. Precis som sig bör, så blir det väl också ett och annat billigt hjärnsläpp.

Det man inte har i huvudet får man ha någon annanstans.

Från en MSN-konversation nyss, med en när och kär arbetskamrat:

- har du bra minne?
- Ja. Vadå då?
- mm hade för mig det med haha
men tydligen har du inte det
- Huh, vadå? Vad menade du nu, med minnet?
- ja det du.. tänk lite
- Vad?
- du som inte skulle glömma
- Men......................vad?
Nej.
Fy.
- haha du har glömt det.. haha
- Kom på nu. 29 sept.
- yes
- GRATTIS SOM FAN PÅ FÖDELSEDAGEN!!!!!!!!
-Thanks, men du hade glömt bort det

Det mest anmärkningsvärda är inte att jag glömde en födelsedag, mitt superminne till trots. Sådant kan hända även den bästa, bevisligen. Det är mänskligt att fela, som det heter. Nej, det mest anmärkningsvärda är det faktum att födesedagsbarnet, 23 år idag, kunde använda sig av engelska ord som "yes" och "thanks". Det, mina vänner, är nästan värt ett MVG i engelska.

- Detta var det i särklass dummaste ni gjort!

- Jag var också dummast i min särklass!

Jesper Rönndahl och Josefin Johansson (kända bl.a. från ett flertal program i P3) lade för någon månad sedan upp piloten till "Syskonen" (inspelad för ca två år sedan) på Jespers Youtube. Jag fann den av misstag, då jag där förgäves spanade efter nya "Dagens Tips" med honom. En småkul historia om två syskon som förlorar sitt hus och sedan ska samla på sig de saker som gick förlorade.

"Syskonen" (småavsnitt med sketcher som en del av ett slags barnprogram) visades visst på SVT Play förra hösten, läste jag efter att nyss ha sökt lite info om pilotavsnittet. Så dålig koll hade jag på det, men jag får väl kolla upp den i efterhand då. Jag kan ju alltid lägga upp piloten (visades visst inte i samband med serien) här i brist på annat att blogga om, ty sedan förra inlägget har det mest blivit ett musikquiz och en tripp till Linköping. Och någon direkt musik, film eller bok har jag nog heller inte att tipsa om i skrivande stund. Bästa inlägget någonsin, heja! :P

.

Pilotavsnittet: http://www.youtube.com/watch?v=1QnI13Ti6yc

.

Är ni intresserade av själva serien så varsågoda: http://svt.se/2.130202/syskonen

Där finns visst alla 22 korta avsnitt på SVT Play. Det blir väl till att se dem någon dag.

I want to write a message to you,

everyday at 10 o'clock in the evening

.

Belle and Sebastian, de gamla rävarna, spelade på Popaganda i Stockholm för knappt en månad sedan. I oktober är de tillbaka med nya albumet "Write About Love" och på hemsidan promotar de släppet på ett smart sätt med en snygg dokumentär, vilken jag även lagt in direkt här nedan. Under ungefär en halvtimmes tid varvar de intervjuer med musik, om än playback.

.

Redan efter dryga minuten drar underbara "I Want The World To Stop" igång (spår fyra på albumet) och jag inser att mina gamla 90-talshjältar trots allt har något att komma med drygt 13 år efter att jag mer eller mindre spontanköpte deras tre första EP's på ett bräde i någon av Londons otaliga skivaffärer. EP-omslagen var snygga, musiken lät bra och på den vägen var det. Kommande albumet, för de som vill lyssna i förväg, finns bl.a. att hitta via mp3boo.com

"Born in blood, both of us... Harry was right"

För en stund sedan avslutades säsong fyra av Dexter, en av världens bästa serier, på TV6. På söndag startar säsong fem i USA. Efter två mästerliga säsonger, så trampade den tredje lite vatten. Den var bra, men serien stod ändå vid ett vägskäl. Lite som Nip/Tuck gjorde efter ett par lysande säsonger, tre tror jag att det var där. Den serien återhämtade sig aldrig riktigt sedan, i alla fall nådde den aldrig samma klass igen, och den föll definitivt inte med flaggan i topp efter sex säsonger.

.

Den fjärde säsongen av Dexter gick inte samma öde till mötes som Nip/Tuck (en nedåtgående spiral) utan sköt ånyo ordentlig fart och tog serien ett snäpp upp igen. Och till helgen kickar alltså säsong fem igång. I USA, that is. Förhoppningsvis så hakar Sverige och TV6 på om inte alltför länge. Önsketänkande måhända, men den som väntar på något gott...

Trailern inför säsong fem här nedan. Har ni inte sett klart säsong fyra ännu, eller om ni tänker göra det så småningom, då kanske ni ska avvakta lite med denna trailer. I annat fall får ni här något att se fram emot i dessa höstdagar av regn och snålblåst, varsågoda!

Throw me tomorrow

Now that I've really got a chance

.

Jag lyssnar på David Bowie nu. "Thursday's child". För er som kände igen texten här ovan.

.

Musikquiz idag, nyss hemkommen. Jag och min musikaliska vän till ess kom på en tredje plats. Presentkort på 100 kr. Ofta skäms folk över sina kunskaper inom musik, men vissa gånger är de desto stoltare. Som idag. Jag och min vän. Intill oss, i ett annat lag, satt bl.a. en jobbarkompis. Nästa vecka bad han om en plats i vårt lag. Vi får se. Vi får se ;-)

Åter till ämnet. Musiken och frågorna. Namnen på systrarna i Ace Of Base och bröderna Rongedal, året Darin Idolade i TV-rutan, sångaren i Poodles o.s.v. Allt detta fixade jag och min vän. Vem som fixade vad låter vi vara osagt, därav slipper vi utstå skratt och gliringar, men jag vet i fan var jag fick Poodles-mannens namn ifrån. Och att jag inte fixade att Henrik VIII hade sex fruar (skrev sju stycken) grämer jag mig fortfarande över. Idol och Melodifestival behärskas, men inte längre historia. Dags att köpa duttpenna och Bingolotter snart? Eller biljett till dansbandsveckan i Malung?

Avslutningsvis, Mick Jagger-mannen från Filip och Fredriks "100 Höjdare". Det är några år sedan han var med där, men eftersom han bor i trakterna så slutar man inte att bli påmind om honom. Jag blev tipsad om detta klipp nyss. Vet inte om det har visats på TV, ska visas eller bara är ett webbklipp. Nåväl, Mick Jagger-mannen provar lyckan i "Idol". Låtval? Rolling Stones, så klart. Varför han rotar i fickorna? Därom tvista de lärde. Läppstiftet och solglasögonen lämnade han i alla fall därhän.

Now who holds the show will be Caesar

Coco Sumner (Eliot Pauline Sumner) går under namnet I Blame Coco då det ska göras musik och hon är dotter till "Sting" Sumner. Ja, just precis den där Sting, liraren från bl.a. The Police och "Every breath you take". Men låt inte detta skrämma bort er, Coco har lagt tankarna på att imitera pappas senare, lugna reggae-pop åt sidan år 2010. Efter ett antal demos de senaste åren, den ena mer Sting än den andra, så stundar debutalbumet "The Constant" (släpps 1/11) för denna 20-åring. Elektronisk synthpop kan det sägas vara, om vi nu tvunget måste sätta någon etikett på musiken.

.

Första singeln "Caesar", med Robyn som gäst, kom i början av året, sedan har det rullat på. Den tredje singeln "Quicker" har inte hunnit ut i butikerna (släpps om ca två veckor) innan en fjärde singel annonserats ut. Den har jag emellertid inte hunnit höra, release i slutet av oktober, men är den i samma klass som de tre första (den andra heter "Self Machine", även den en pärla) så kan det bli ett väldigt intressant album.

.

Låten "Please Rewind" släpptes dessutom nyligen som en gratis mp3'a för att promota det kommande albumet, något som inte alls är ovanligt bland artister nuförtiden. Artister ger bort en låt mot att man t.ex. prenumererar på ett nyhetsbrev. Och även den låten trissar upp förväntningarna ytterligare ett snäpp inför det stundande albumet.

.

Hur det låter? Det låter väldigt bra. Klas Åhlund (från bl.a. Teddybears, men låt er inte skrämmas bort av det heller) är med som både låtskrivare och producent. Robyn, som verkar ha patent på året 2010, gästar som sagt på en låt. Där har ni det på ett ungefär i ett nötskal, om jag ska göra en bedömning utifrån de fyra låtar som jag har från albumet. Därtill några i liveversioner, men de lämnar jag därhän. Jag bjuder er istället på de två hittills släppta singlarna.