What's my age again? What's my age again? [Blink 182]

Ballerina Kladdkaka. Doppa för bästa smak.
Smaka på den. Den slogan som Göteborgskex drar till med, inte kexet. Det har jag gjort. Jag inhandlade ett paket Ballerina Kladdkaka idag, efter att ha hört fler andra tala gott om det ett tag. Min Ballerina Kladdkaka-oskuld försvann under lördagens eftermiddagskaffe. Doppa för bästa smak, sedan ser man en mugg med mjölk. På hemsidan står det att läsa att det även kan doppas i t.ex. te eller kaffe annars. Det där lät... inte alls gott. Så mjölk fick det bli, precis som bilden på paketet (och bilden här till vänster) visar.

Mitt intryck? Det var inte speciellt gott det där. Tvärtom kändes det ganska fattigt. Sitta där och doppa kex i mjölk, som vore jag min egen gammelmormor under beredskapstiden. Tre kex senare så provade jag att äta ett (det fjärde i ordningen) utan att doppa. Det påminde mest om det inte fullt så goda Ballerina Choko, fast under namnet Kladdkaka och ännu dyrare. Kladdkaka ska avnjutas som just kladdkaka. Inte som kex. Petitesser kan tyckas, men någon ordning får det banne mig vara!

Resterande kex lär jag väl sitta och doppa i mjölk till söndagsfikat. PRO och Bingolotto nästa?

Festen är över. Allting är över. [bob hund]

Fotbolls-VM 11 juni t.o.m. 11 juli. Festen är redan förstörd och det är inte p.g.a. jobb, väder, askmoln, Sveriges frånvaro eller liknande. Dag 2 idag, men jag ligger redan på gränsen till ett psykiskt sammanbrott p.g.a. de där förbannade tutorna på läktarna. Inte en tyst sekund på någon av läktarna, de där förbannade tutorna tjuter konstant. Borde folket på läktaren inte tröttna, såväl de som tutar och de tappra få som inte tutar? Vilja ha en tyst sekund? Eller bli döva?

.

Det är snart dags att utfärda storlarm till världens alla psykakuter, för vi lär alla höra dessa tutor eka i huvudet. För att inte tala om alla mardrömmar vi lär drömma, för att sedan vakna upp kallsvettiga. Detta inte bara den närmaste månaden, utan för resten av livet. Hade Blogspot haft en gråtande eller förbannad smiley så hade de aldrig passat så bra in som här och nu. Nu ska jag kolla vidare på lite fotboll... förlåt, nu ska jag lyssna vidare på det där förbannade tutandet, menade jag.

I'm on a train, watching this fire.

Just like a plane, it could take us higher.

Kan ni någon bra och passande låt om tåg? Tipsa mig.

Jag citerade den låt som slog mig först.

"On a train" med Eskobar.

.

Snart är det hög tid att än en gång köpa Sommarkortet. Eller Jojo Sommar, som det heter fr.o.m. i år. För 485 kr (460 kr om man köper via Skånetrafikens hemsida) är det fritt fram att åka så mycket tåg och buss man önskar under två sommarmånader i Skåne. Åka för åkandets skull? Jodå, det har hänt. Har man betalat så har man, inte minst tycks alla pensionärer tänka så.

Citat från Skånetrafikens hemsida: Med Jojo Sommar reser du fritt i hela Skåne mellan 15 juni och 15 augusti. Kortet gäller på alla Skånetrafikens bussar och på Pågatåg och Öresundståg inom Skåne. Kortet gäller även på busslinjer som körs av taxi och närtrafik.

Tar vi ett snittpris per dag, då blir det i runda slängar 7,50 kr om dagen. Sedan är det bara att åka var man vill, när man vill och så mycket man vill. Det lär innebära shopping, konserter och fotboll i Helsingborg. Shopping i Lund... nej, där ljög jag. Så kul är inte Lund, men kanske någon konsert. Malmö har däremot både shopping och konserter att erbjuda, dock ingen vidare fotboll, hehe.

Snart blir det åka av!

Now they're both dead and you slash your own throat

So now it's double homicide and suicide with no note

.

EMINEM har sina ljusa stunder. "Kim" (citerad här ovanför i två rader) är en. Inte ljus som i ljus och hoppfull text, vilket framgick av smakprovet, men ni fattar. "The Way I Am" (versionen ihop med Marilyn Manson) är en annan angenäm bekantskap. Det finns fler. "No Love" från kommande albumet "Recovery" kommer däremot INTE att kvala in bland hans ljusare stunder.

Smaka på upplägget. År: 2010. Låttitel: "No Love". Artist: EMINEM. Så långt, så gott. Inget att anmärka på. Gäst: Lil Wayne. Mina varningsklockor hörs plötsligt ända till Hufvudstaden. Med regelbundna mellanrum ekar några sekunder av samplade toner och sång från Haddaways gamla eurodiscodänga "What Is Love". Varningsklockorna har stannat och rikslarm utfärdas.

Just nu känner jag bara för att göra mig själv illa. Skada mig själv riktigt allvarligt. Men det ska jag så klart inte. Det är den inte värd, den jä*la skitlåten. Jag ska bara förtränga att jag ens råkade höra den. Radera den från "Recovery"-mappen, så att den inte råkar spelas av misstag i framtiden. En gång är ingen gång, sägs det. En andra gång och jag straffar mig själv. Hårt och länge. Och det vill vi ju inte, så därför existerar inte längre låten 09 - No Love (Feat. Lil Wayne) för mig.

But she didn't understand, she just smiled and held my hand.

Härom veckan återupptäckte jag Suede. För några dagar sedan Blur. Och idag Pulp. Fast Pulp har jag alltid lyssnat på med jämna mellanrum, de har aldrig riktigt hunnit falla i glömska under någon längre tid. Nu när jag tänker efter så spelade jag dem igår också. Och förra veckan. Och... ja, så mycket för det. Men i den nostalgiska backspegeln ger jag er i afton; PULP. Då de var som coolast. Och Jarvis Cocker i sitt esse. Team Jarvis Cocker, så heter laget vi har under torsdagarnas (de torsdagar vi kan närvara) musikquiz. Jarvis skulle vara stolt.

.

Det var i samband med Common People som jag på allvar fann bandet, singeln släpptes i maj 1995. Nästan exakt 15 år sedan. Hela den sommarens soundtrack var just Common People. Som av bara farten drog jag och en polare till Olympen i Lund för att ta del av deras turné i samband med albumet Different Class. "lördag 10 februari 1996", Googlade jag fram nyss. Skulle kunna tro att denna version nedan av låten spelades live i BBC vid tiden för singel- eller albumreleasen. Album att kolla upp utöver Different Class? His 'n' Hers och This Is Hardcore, vilka kom före respektive efter först nämnda album. Deluxeutgåvorna (2-cd), då är ni nära Pulphimlen. Men ni hade kanske redan koll?

Förresten. Den där liveversionen filmades visst med en enda kamera, utan klipp, om jag minns rätt. Det fick mig osökt att tänka på en Pulpvideo på samma tema. Alltså bandet står på scen och en enda kamera sveper runt och fångar bandet utan att klippa. Trooor jag i alla fall, det var inte igår som jag såg videon eller hade framme någon av mina Pulp-dvd's. Something Changed tar vi den som bonus ikväll, låten är ju förbannat vacker om inte annat. Och jag tror minsann att jag ska plocka fram Pulp-dvd's och frossa lite nu. Har ett par konserter, samlade videos och lite dokumentärer och kortfilmer. Så får det bli, men först...

When The Red Light District Feels Like Love

Ett i grunden tragiskt klipp, men ändå 100 Höjdare-stuk. Kvinnan förlamades olyckligt i samband med ett tumöringrepp. Mannens röst blev till falsett efter en operation. Programledaren har också problem. I alla fall med att hålla skrattet tillbaka. Säkerligen hade han problem att få ihop till hyran ett tag efter det här, för jobbet som programledare för det egna programmet Boemerang hade han inte kvar då han vaknade nästa morgon. Om han nu ens fick någon sömn den efterföljande natten. Numera är han DJ Boemerang på en lokal radiokanal. Långt från alla TV-kameror.

.

Hade detta varit amerikansk TV och i stil med Oprah, Doctors, Dr Phil och gud vet vad det nu sänds för mer skit där, då hade det väl varit en medlidande programledare, patriotisk och vacker musik och en till tårar rörd publik med pappersnäsdukarna konstant fastklistrade vid ögonen. Här är det två sjuka stackare, en holländsk programledare (som rökt en tulpan för mycket i Red Light District?) och en hel publik bestående av stenansikten till statyer. Det bådar inte gott. Nådastöten efter 2:38. Trodde alla. Efter 3:20 kommer publiken till tals. Strax efteråt sätter de själva punkt för lidandet.

Like Dylan in the movies...

...som Belle & Sebastian antagligen hade sagt.

Fjärde inlägget på mindre än ett dygn, men jag var bara tvungen. Fick nästan hjärtinfarkt nyss.
SVT sänder Så ska det låta med bl.a. Markoolio. TV4 sänder Talang 2010 med bl.a. Markoolio.

Jag tänker snart se en film, vilken garanterat INTE innehåller Markoolio. Jag valde ut ett tiotal filmer, sedan drog jag helt enkelt lott mellan dem. Slumpen skulle få styra, jag skulle välja ut en på måfå. Blanda, blunda och plocka en av klassikerna, majoriteten med några decennier på nacken. I högen låg en hel del skräck/rysare, men en och annan katt hade smugit sin in bland hermelinerna.

.

Vilka filmer som fick den äran att medverka i min hög? The Shining, Rosemary's Baby, The Texas Chain Saw Massacre, Trainspotting, A Clockwork Orange, Fargo, Gökboet, American History X, The Exorcist, När lammen tystnar och Se7en. Elva stycken fick jag det till, tror inte heller att jag glömde någon där. Inte illa pinkat för att vara ett spontant infall, eller vad säger ni?

Vilken det blev? En klassiker. En kultfilm. Inte speciellt skrämmande, men garanterat fri från Markoolio. Så ska det låta eller Talang 2010, DÅ snackar vi skrämmande. Jämfört med Markoolio och den där s.k. TV-underhållningen så är nog The Texas Chain Saw Massacre rena rama barnleken att överleva. En rolig farbror med motorsåg leker kurragömma med sina bästa kompisar. Och denna trevliga och mysiga barnfilm från 1974 är, som sagt, garanterat fri från Markoolio.

Bland röda strumpor och hundralappar

Jag har en vana att snurra i den där trumman, eller vad det nu heter, inuti tvättmaskinerna, innan jag börjar tvätta. En fix idé, kanske. En bra sådan i så fall. För några månader sedan såg jag någons kvarglömda röda strumpa, vilken jag plockade ut innan jag drog igång en maskin med vit tvätt på 60 grader. Inte fullt så sexigt rosa sängkläder hade jag kanske haft annars.

.

Och idag snurrade jag återigen på lyckohjulet, min vana trogen, och fann en annan sak än röda strumpor. Ingen nitlott idag, snarare en vinstlott. En kvarglömd hundralapp. Blöt, men oskadd. Jag vet inte vem som tvättade innan mig, så om ingen gör anspråk på den inom några dagar... någon dag... några timmar... okej, jag ger vederbörande EN timme... så är den min.

.

Som tröst för alla gånger jag funnit grannkärringar i tvättstugan vid tiden för min tvättid. Preciiis då de kickat igång en maskin, på min tid, har jag mer än en gång kommit ner. De tog fel på tiden, de tog fel på dagen, deras dotter hade bokat tiden åt dem. Jag har hört alla tänkbara svepskäl vid det här laget, you name it. 100 kronor är ingen stor kompensation, men alltid en början.

.

Den stora frågan kvarstår. Vem tvättade precis innan mig?

Bara så att jag vet vem jag nu ska boka in mig efter nästa gång.

It began with Söderling-ling-ling-ling

Söderling-Berdych står just nu 5-2 i första set. Jag ger er en PrtSc jag tog nyss.

Livestream är bra. I alla fall om man inte har aktuell kanal, som t.ex. Eurosport nu.

.

Fortlöpande editerande/uppdateringar:

.

- Jag uppdaterar. Söderling tog första set med 6-3. Det firas nu med kaffe och kaka.

- Dags att redigera lite till, kl 14.27. Berdych vann andra set, 6-3. Läge för en gravöl?

- 15.20, Berdych går fram till 2-1 i set i och med 7-5 i det tredje. Gravöl är nära till hands.

- 2-2 i set, Robin tog fjärde med 6-3. Gravölen står kvar på kylning, istället te. Jordgubbste.

- 6-3 var ett gångbart setresultat, fyra av fem set slutade så. Robin vann femte och är i final.

I look so fragile, my body is aching

It really feels like all my friends are gone

I believe, Lord, I'm on my way

.

Jag lyssnar på Strip Music nu, därav rubriken. God speed your love to me.

.

Han har ett antal sköna låtar på sitt samvete, den sprallige göteborgaren Timo Räisänen. Överskottsenergi som ingen annan. Jag tänkte egentligen lagt upp nya singeln Outcast (toppade Tracks i P3 förra veckan) till allmän beskådan, men det verkar inte finnas någon video till den låten. Ett akustiskt klipp från Bengans var det bästa jag hittade. Inte fy skam i och för sig, ganska bra ljud och kvalitet på det, men inte riktigt vad jag hade tänkt mig på förhand.

.

Men skam den som ger sig, för något ska det bloggas om idag. Första inlägget för juni, nu står snart sommaren för dörren. I augusti för min del, dock. Let's kill ourselves a son är en pärla och Fear no darkness, promised child är en annan, för att återgå till herr Räisänen. My Valentine är emellertid den jag har valt, inte riktigt lika uttjatad som de två föregående. Dessutom älskar jag det sköna drivet i gitarrerna, riffet, slingan, kalla det vad nu vill och allt vad det kan innebära. Nå, vad säger ni? Går Håkan Hellströms f.d. sidekick och bollplank till überspeedad Duracellkanin hem i stugorna eller ni vågar inte erkänna det offentligt? Hur som helst, nu är det helg sedan i eftermiddags!

.

Och om ni har missat det eller mot förmodan inte visste om det, här är riktigt utförligt om SiESTA! 2010 om ni är intresserade. Ni kan bara klicka er tillbaka till den gångna helgen för att läsa och titta. Per Sinding-Larsen & co har intervjuer, recensioner, texter m.m. http://blogg.svt.se/psl/