But she didn't understand, she just smiled and held my hand.

Härom veckan återupptäckte jag Suede. För några dagar sedan Blur. Och idag Pulp. Fast Pulp har jag alltid lyssnat på med jämna mellanrum, de har aldrig riktigt hunnit falla i glömska under någon längre tid. Nu när jag tänker efter så spelade jag dem igår också. Och förra veckan. Och... ja, så mycket för det. Men i den nostalgiska backspegeln ger jag er i afton; PULP. Då de var som coolast. Och Jarvis Cocker i sitt esse. Team Jarvis Cocker, så heter laget vi har under torsdagarnas (de torsdagar vi kan närvara) musikquiz. Jarvis skulle vara stolt.

.

Det var i samband med Common People som jag på allvar fann bandet, singeln släpptes i maj 1995. Nästan exakt 15 år sedan. Hela den sommarens soundtrack var just Common People. Som av bara farten drog jag och en polare till Olympen i Lund för att ta del av deras turné i samband med albumet Different Class. "lördag 10 februari 1996", Googlade jag fram nyss. Skulle kunna tro att denna version nedan av låten spelades live i BBC vid tiden för singel- eller albumreleasen. Album att kolla upp utöver Different Class? His 'n' Hers och This Is Hardcore, vilka kom före respektive efter först nämnda album. Deluxeutgåvorna (2-cd), då är ni nära Pulphimlen. Men ni hade kanske redan koll?

Förresten. Den där liveversionen filmades visst med en enda kamera, utan klipp, om jag minns rätt. Det fick mig osökt att tänka på en Pulpvideo på samma tema. Alltså bandet står på scen och en enda kamera sveper runt och fångar bandet utan att klippa. Trooor jag i alla fall, det var inte igår som jag såg videon eller hade framme någon av mina Pulp-dvd's. Something Changed tar vi den som bonus ikväll, låten är ju förbannat vacker om inte annat. Och jag tror minsann att jag ska plocka fram Pulp-dvd's och frossa lite nu. Har ett par konserter, samlade videos och lite dokumentärer och kortfilmer. Så får det bli, men först...

When The Red Light District Feels Like Love

Ett i grunden tragiskt klipp, men ändå 100 Höjdare-stuk. Kvinnan förlamades olyckligt i samband med ett tumöringrepp. Mannens röst blev till falsett efter en operation. Programledaren har också problem. I alla fall med att hålla skrattet tillbaka. Säkerligen hade han problem att få ihop till hyran ett tag efter det här, för jobbet som programledare för det egna programmet Boemerang hade han inte kvar då han vaknade nästa morgon. Om han nu ens fick någon sömn den efterföljande natten. Numera är han DJ Boemerang på en lokal radiokanal. Långt från alla TV-kameror.

.

Hade detta varit amerikansk TV och i stil med Oprah, Doctors, Dr Phil och gud vet vad det nu sänds för mer skit där, då hade det väl varit en medlidande programledare, patriotisk och vacker musik och en till tårar rörd publik med pappersnäsdukarna konstant fastklistrade vid ögonen. Här är det två sjuka stackare, en holländsk programledare (som rökt en tulpan för mycket i Red Light District?) och en hel publik bestående av stenansikten till statyer. Det bådar inte gott. Nådastöten efter 2:38. Trodde alla. Efter 3:20 kommer publiken till tals. Strax efteråt sätter de själva punkt för lidandet.

Like Dylan in the movies...

...som Belle & Sebastian antagligen hade sagt.

Fjärde inlägget på mindre än ett dygn, men jag var bara tvungen. Fick nästan hjärtinfarkt nyss.
SVT sänder Så ska det låta med bl.a. Markoolio. TV4 sänder Talang 2010 med bl.a. Markoolio.

Jag tänker snart se en film, vilken garanterat INTE innehåller Markoolio. Jag valde ut ett tiotal filmer, sedan drog jag helt enkelt lott mellan dem. Slumpen skulle få styra, jag skulle välja ut en på måfå. Blanda, blunda och plocka en av klassikerna, majoriteten med några decennier på nacken. I högen låg en hel del skräck/rysare, men en och annan katt hade smugit sin in bland hermelinerna.

.

Vilka filmer som fick den äran att medverka i min hög? The Shining, Rosemary's Baby, The Texas Chain Saw Massacre, Trainspotting, A Clockwork Orange, Fargo, Gökboet, American History X, The Exorcist, När lammen tystnar och Se7en. Elva stycken fick jag det till, tror inte heller att jag glömde någon där. Inte illa pinkat för att vara ett spontant infall, eller vad säger ni?

Vilken det blev? En klassiker. En kultfilm. Inte speciellt skrämmande, men garanterat fri från Markoolio. Så ska det låta eller Talang 2010, DÅ snackar vi skrämmande. Jämfört med Markoolio och den där s.k. TV-underhållningen så är nog The Texas Chain Saw Massacre rena rama barnleken att överleva. En rolig farbror med motorsåg leker kurragömma med sina bästa kompisar. Och denna trevliga och mysiga barnfilm från 1974 är, som sagt, garanterat fri från Markoolio.

Bland röda strumpor och hundralappar

Jag har en vana att snurra i den där trumman, eller vad det nu heter, inuti tvättmaskinerna, innan jag börjar tvätta. En fix idé, kanske. En bra sådan i så fall. För några månader sedan såg jag någons kvarglömda röda strumpa, vilken jag plockade ut innan jag drog igång en maskin med vit tvätt på 60 grader. Inte fullt så sexigt rosa sängkläder hade jag kanske haft annars.

.

Och idag snurrade jag återigen på lyckohjulet, min vana trogen, och fann en annan sak än röda strumpor. Ingen nitlott idag, snarare en vinstlott. En kvarglömd hundralapp. Blöt, men oskadd. Jag vet inte vem som tvättade innan mig, så om ingen gör anspråk på den inom några dagar... någon dag... några timmar... okej, jag ger vederbörande EN timme... så är den min.

.

Som tröst för alla gånger jag funnit grannkärringar i tvättstugan vid tiden för min tvättid. Preciiis då de kickat igång en maskin, på min tid, har jag mer än en gång kommit ner. De tog fel på tiden, de tog fel på dagen, deras dotter hade bokat tiden åt dem. Jag har hört alla tänkbara svepskäl vid det här laget, you name it. 100 kronor är ingen stor kompensation, men alltid en början.

.

Den stora frågan kvarstår. Vem tvättade precis innan mig?

Bara så att jag vet vem jag nu ska boka in mig efter nästa gång.

It began with Söderling-ling-ling-ling

Söderling-Berdych står just nu 5-2 i första set. Jag ger er en PrtSc jag tog nyss.

Livestream är bra. I alla fall om man inte har aktuell kanal, som t.ex. Eurosport nu.

.

Fortlöpande editerande/uppdateringar:

.

- Jag uppdaterar. Söderling tog första set med 6-3. Det firas nu med kaffe och kaka.

- Dags att redigera lite till, kl 14.27. Berdych vann andra set, 6-3. Läge för en gravöl?

- 15.20, Berdych går fram till 2-1 i set i och med 7-5 i det tredje. Gravöl är nära till hands.

- 2-2 i set, Robin tog fjärde med 6-3. Gravölen står kvar på kylning, istället te. Jordgubbste.

- 6-3 var ett gångbart setresultat, fyra av fem set slutade så. Robin vann femte och är i final.

I look so fragile, my body is aching

It really feels like all my friends are gone

I believe, Lord, I'm on my way

.

Jag lyssnar på Strip Music nu, därav rubriken. God speed your love to me.

.

Han har ett antal sköna låtar på sitt samvete, den sprallige göteborgaren Timo Räisänen. Överskottsenergi som ingen annan. Jag tänkte egentligen lagt upp nya singeln Outcast (toppade Tracks i P3 förra veckan) till allmän beskådan, men det verkar inte finnas någon video till den låten. Ett akustiskt klipp från Bengans var det bästa jag hittade. Inte fy skam i och för sig, ganska bra ljud och kvalitet på det, men inte riktigt vad jag hade tänkt mig på förhand.

.

Men skam den som ger sig, för något ska det bloggas om idag. Första inlägget för juni, nu står snart sommaren för dörren. I augusti för min del, dock. Let's kill ourselves a son är en pärla och Fear no darkness, promised child är en annan, för att återgå till herr Räisänen. My Valentine är emellertid den jag har valt, inte riktigt lika uttjatad som de två föregående. Dessutom älskar jag det sköna drivet i gitarrerna, riffet, slingan, kalla det vad nu vill och allt vad det kan innebära. Nå, vad säger ni? Går Håkan Hellströms f.d. sidekick och bollplank till überspeedad Duracellkanin hem i stugorna eller ni vågar inte erkänna det offentligt? Hur som helst, nu är det helg sedan i eftermiddags!

.

Och om ni har missat det eller mot förmodan inte visste om det, här är riktigt utförligt om SiESTA! 2010 om ni är intresserade. Ni kan bara klicka er tillbaka till den gångna helgen för att läsa och titta. Per Sinding-Larsen & co har intervjuer, recensioner, texter m.m. http://blogg.svt.se/psl/

Is this still life all I'm good for too?

.



This still life is all I ever do
There by the window, quietly killed for you
In the glass house my insect life
Crawling the walls under electric lights
I'll go into the night into the night
She and I into the night

Is this still life all I'm good for too?
There by the window, quietly killed for you
And they drive by like insects do
They think they don't know me
They hired a car for you

To go into the night, into the night
She and I into the night

And this still life is all I ever do
There by the window, quietly killed for you
And this still life is all I ever do
But it's still, still life
But it's still, still life
But it's still, still life

Where Damage Isn't Already Done

Då är såväl SiESTA! som ett nattpass avklarat. Tillbaka till vardagslunken, för det kommer alltid den där vardagslunken och tristessen igen så fort något trevligt är avklarat. Som att man kryper in i en annan värld för en stund, en dag, några dagar eller vad det nu må vara. Sedan är det arbete och vardag igen. Upp som en sol och ner som en pannkaka.

.

Nu är det härnäst lördag-söndag som jag blickar fram emot mest den här veckan. Och går det åt helvete med den saken, då får jag se fram emot... efter lite bläddrande i min kalender... vecka 28. Nu är det vecka 22. Vecka 28 är det såväl The Ark och The Sounds (samma kväll) följt av Tivolirock några dagar senare. Däremellan, ca sex veckor, är det i dagsläget mer eller mindre bara en enda lång transportsträcka i min kalender. Lång dags färd mot natt, så att säga.

.

Lyssnar på The Radio Dept. Önskar mig ånyo en smak av helgen. Om än blott för en liten stund.

The Girl And The Robot

Idag har jag, ytterst otippat och väldigt spontant, ätit langos med Conny Nimmersjö från bob hund. Vi pratade förutom om musik även bl.a. om Hässleholms gamla stationshus. På något sätt glider alltid samtalen iväg från musiken, då jag pratar med musiker. Ganska skönt och uppsluppet, verkar musikerna tycka. Nu kan jag lägga stationshus till andra genom åren otippade samtalsämnen som statyer/skulpturer, biljard, motorvägar, poesi/lyrik och Franz Kafka.

Jag ger er ovan en bild på Conny och bilden är tagen med min inte fullt så sexiga mobiltelefon, vilken dessutom har några år på nacken. Jag tror att just denna modell av Sony Ericsson som jag har lanserades vid tiden för Gustav II Adolf och Lützendimman 1632.

Jag tyckte lite synd om de killar som dansade, viftade med skorna i luften och stundtals kastade hö/halm för glatta livet omkring sig under konserten med Monty. En funktionär kom fram och satte snopet stopp för glädjeyttringarna. Samtidigt satt en annan funktionär, inte lika vaken, och näst intill slumrade till på en stol i sin ensamhet. Dessutom otroligt malplacerad och isolerad, många meter från scenen och publiken. Monty var inte sen att kontra, hans relativt nyutkomna soloalbum skulle säljas för endast 50 spänn efter giget. Det, mina vänner, är sann generositet.

Stefan och Krister, buskisgubbarna från Västkusten, är naturligtvis inte på plats på SiESTA! Slag-under-bältet-humor slipper man visst inte undan ändå. Jag passerade Mustasch (hårdrock från Göteborg) och sångaren hann bara under dessa minuter med några oneliners som: "Nygift, men inte nyknullad". "Ursäkta mitt beteende, men jag älskar alkohol". "Stopp! (avbryter ett gitarrintro) Är det jag som är bakis eller går det där för fort?". En huvudroll i en buskisrevy sommaren 2011 nästa?

Nu är det snart dags för popmusik, electronica och dans tills vi stupar. Mew, Familjen, Röyksopp och The Radio Dept. får avsluta SiESTA! 2010. Och det är kanske lite för mycket att begära, men dyker Robyn upp på scen under Röyksopps framträdande (finns två låtar de borde spela tillsammans då) så önskar jag att jag, med ett leende på läpparna, kan få stanna tiden där och då. För alltid.

Raindrops Keep Falling On My Head

Det regnade då jag vaknade i morse. Det regnade hela förmiddagen, lunchen och en bit in på eftermiddagen. Vid 14.45-tiden trotsade jag och en polare regnet. Det var trots allt Babian kl 15, sedan Timo på det. Under cykelturen upp till festivalområdet började regnet avta och minuterna innan Babian gick på så var regnet borta och solen tittade fram. Självklart skulle Babian-sångaren nämna något om att regnet upphörde precis då de skulle till att börja. Cirka en timme senare drog Timo samma klyscha om regn, uppehåll och lagom till att konserten började.

.

När Sophie Rimheden, the swedish queen of electronica, går på vid midnatt ikväll, vad är oddsen för att hon tackar vädergudarna för att det preciiiiiis slutade regna? (kl 14.55). Precis som bob hund, The Hives och fan och hans moster säkert lär göra innan dess. Och vad händer om det mot förmodan är omvända förhållanden? Soligt och inte ett moln, sedan öppnar himlen sig lagom till att en artist går på. Säger de då: Vi är så dåliga att t.o.m. himlen öppnade sig? Nej, skulle inte tro det. Då biter de väl istället ihop och önskar sig till en soligare plats långt, långt därifrån.

.

Men den stora frågan för dagen är, hur tänkte man då Hästpojken får starttiden 01.00? Som om det inte kan vara illa nog ändå, då låter man liraren bak micken hålla till på ett backstageområde fullt med alkohol fram till 01-snåret. Ett lotteri utan dess like. Detta tenderar att sluta med att bandets roddare får köra upp Martin i en skottkärra och tippa av honom på scen. Och sedan får de nog helt enkelt be till högre makter (då pratar vi inte vädergudarna) och hoppas på det bästa.