My soul brings tears to angelic eyes

Maten står i ugnen, tvätten rullar som den ska och här slappar jag med en bok och lite musik i soffan. Tänkte bara delge er vad som ekar ur högtalarna i denna stund. AFI. Jag hade ingen direkt koll på dem tidigare, men fick ett tips från en vän i höstas. Tips är till för att följas upp, för att ges en chans eller två, vilket jag gjorde där och då.

.

Idag kändes det som en AFI-dag, hur de nu känns, och God called in sick today (här får ni den live) är en av mina favoriter med bandet. Efter ca 3:40 är gåshuden inte långt borta, då fansen bokstavligt talat bär upp sin sångare och kameran sakta zoomar ut. Mäktigt att skåda. Han är inte bara musiker, den gode Davey Havok, utan även balanskonstnär.

Qui dormit non peccat (Den som sover syndar icke)

Lördag har nu blivit söndag sedan någon timme. De flesta har väl förhoppningsvis ganska trevligt i just denna stund. Några skålar, dansar och skrattar på en klubb. En del ser säkert en film och dricker läsk hemma i soffan. Kanske lyssnar någon på musik, kostar på sig ett leende och dricker ett glas vin. Andra har säkert redan mött John Blund och drömmer de vackraste av drömmar. Vissa drömmer kanske drömmar om en annan tid, en annan plats och ett annat jag. Vad vet jag.

En annan, undertecknad alltså, har avverkat elva timmars arbete under lördagen. Lyssnar nu på musik och läser i en bok i min ensamhet. Vill inte sova. Kan nog ändå inte sova om jag ens försökte. Borde dock ge det ett försök eller två. Imorgon är det söndag och elva nya timmar står på agendan. Men jag ska inte klaga. Jag är vid liv. Jag har ett jobb. Musiken jag lyssnar på i skrivande stund är bra. Boken är onekligen intressant. Gott så! Vem är jag då att klaga? Fy på mig, fy!

Dum spiro, spero. [Cicero]
(Så länge jag andas, hoppas jag.)

I gotta go to work, then hurry home.

Otrolig kommentarsuccé till mitt förra inlägg, inte ett enda avtryck. Men jag klandrar er inte. Drängarna, Bumbibjörnarna och "Hej hej Monika". The båtten is nådd, eller hur Timbuktu nu uttryckte det en gång i tiden. Jag hade inte heller lämnat något avtryck om jag läst det där, utan snarare överräckt en febertermometer till mig själv. Här, ta tempen, för något fel måste det nog vara. Men hey, skyll inte på mig. Skyll på musikquizet.

Några snäpp i rätt riktning är det däremot nu, för Le Manoir med franska Indochine ekar ur högtalarna i skrivande stund. Nyss var det den akustiska Justine. Minns att Judo-Peter, en gammal klasskompis som gillade att prova diverse judogrepp på mig, gillade Indochine en gång i tiden. Bara därför gav jag dem inte någon chans under X antal år. Vill nu minnas att jag t.o.m. ogillade dem bara för att Judo-Peter gillade dem och det utan att jag ens hade hört dem. Dumt, mycket dumt. Återupptäckte dem härom veckan av en ren tillfällighet, efter några år i skymundan.

.

Men nu blir det Enter Shikari, flödande adrenalin och "ladda" inför de båda stundande och långa arbetspassen lördag och söndag. Ett nödvändigt ont, eller hur man ska beskriva det på bästa sätt.

.

Le Manoir. Upp med volymen, lyssna, njut och fäll en tår.

Hej hej Monika, hej på dig Monika

Synd att man inte har koll på saker som Drängarna och Bumbibjörnarna. På ett sätt är det kanske tur, men när det kommer till musikquiz så är det lite synd. Förra gången blev det en tredjeplats (vi borde ha vunnit den gången) och 100 kr. Idag hamnade vi precis utanför topp 3. Vi hade behövt en poäng till för att vara med och fightas, men nejdå...

Aftonens roligaste händelse var annars de båda killarna till höger om oss. En fråga gällde den monotona slagdängan "Hej hej Monika", som ekade i högtalarna. Vad heter sångaren/bandet? Nic and the Family var det så klart, det finns väl inte en människa i hela universum som har kunnat undgå varken det bandet eller den låten. Men de till höger om oss funderade tokigt och länge:

- Det var han som hade sommar-TV.
- Ja, Krunegård... eller vad han heter?

Ridå! Å andra sidan kanske de kunde Drängarna, vem vet?

Mest känd i mina ögon är Nic Schröder från filmen Hata Göteborg!
Här går han loss på Rogge. Och det utan att nämna Monika en enda gång.

The Doll Master

Jag köpte filmen The Doll Master på en Discshop-rea för ett tag sedan och såg den nyss. En ren chansning, jag gav inte många tior för den. Importversion. Koreanskt tal. Engelsk text. Det kräver en viss koncentration, men det var inga större problem. Engelskspråkiga filmer ser jag lika gärna utan svensk text, och asiatiska med engelsk undertext är heller inga större problem.

.

Helt okej rulle faktiskt. Koreaner och japaner kan ofta det där med rysare/skräck. Inte lika tillrättalagt som amerikanerna. Man får tänka till lite, inte bara få allt övertydligt serverat på silverbricka. Dessutom slipper man gravskändning (läs: usla remakes) om man håller sig till asiatiska original och inte faller för USA's ofta taffliga försök att mata omvärlden med sina egna versioner.

.

Det finns alltid undantag. The Ring-filmerna (Ringu) är usla i de amerikanska nyinspelningarna, men inte ens de japanska originalen var några höjdare. Mest tråkiga sömnpiller. Halva Sverige verkar ha blivit rädda. Rädda för vad, det är för mig en gåta. Mest bara tråkiga och sega filmer, men jag borde kanske se om dem (originalen) någon gång. Det var en del år sedan jag såg dem.

Trailern. Utan text dessutom, så ni får väl mest se och lyssna.

So Take My Hand And Sleep Well Tonight

Det går nog inte att beskriva i ord hur trött jag är. Helt slut i huvudet och kroppen. Att somna går helt okej, att somna om efter att ha vaknat? Nja. Hur mycket man än vill tvinga sig till sömns igen så ligger man allt som oftast bara där och vrider och vänder på sig. Det borde inte vara några problem med tanke på all utebliven sömn, men vänder man väl på dygnet en vecka, så...

.

Jag är glad att jag inte har någon natt på jobbet varken denna eller nästa vecka, då hade jag klättrat på väggarna. I natt låg jag vaken ca kl 04-06 och läste Franz Kafka, förvisso trevligt i sig, innan jag gick upp och tog en dusch. Här sitter jag nu med en kopp te och en skål yoghurt med skivad banan. Börjar jobba kl 07. Detta blir en lång dags färd mot natt. Sanna mina ord.

.

Au revoir!

After Every Party I Die

Smile, smile, smile, smile
Smile, smile, smile, smile
Smile, smile, smile, smile

After every party I die
- I die after every party
After every party I die
- I die after every party

Absolute Beginners

Note to self: Byt ALDRIG kassa då jag står i kö. Ställ mig sist och spela glad, vad som än händer.

.

Antingen tröttnar man, får nog och byter kassa, bara för att inse att den kön man ställde sig i genast segar värre än både kola och sirap. Då står man där som ett fån och ser sin ursprungliga kö plötsligt rusa förbi som om den vore Usain Bolt på jakt mot ännu ett världsrekord och ännu en guldmedalj. Eller så blir det som idag. Jag gick inom ICA Kvantum då jag ändå var ute på en skön promenad i solen. Två kassor. Två köer. Ungefär lika långa. Plötsligt ska en tredje kassa öppna och jag hamnade först i kön. Inte illa, om det inte vore för kassörskan. För mig ett obekant ansikte.

.

Hon inleder med ett högt och hysteriskt skratt, varpå hon säger några dödens ord följt av ännu mer skrattande: Jag har inte fått med mig nyckeln. Hahaha. Skitkul, verkligen. Ekvationen: Ingen nyckel + okontrollerat och hysteriska skratt = borde jag strypa henne? Sedan försvann hon utan ett ord. Först flera minuter senare, fem kanske, återkommer hon. De andra köerna är över sedan länge, butiken är väl i det närmaste redo att stänga för kvällen. Nej, så illa var det inte, men jag ska aldrig mer byta kö. Jag ska bita mig hårt och länge i tungan, bara jag tänker tanken nästa gång.

.

Även om jag aldrig mer väljer hennes kassa, så kommer skrattet ändå att eka i mitt huvud.

Framför TV'n blir vem som helst ful. Jag hatar dig, du är...

Klicka för större bild.

.

Billig timpenning har man hört talas om, men billig tumpenning? 60" för 24 spänn, inte illa. Det tål onekligen att tänkas på, inte minst med mina 32". Helt ok, jag ska inte klaga, men får man chans att nästan dubbla det för 24 spänn (plus ca 600 kr i leveransavgift) så borde man slå till direkt.

.

Jag tog en rövare, går det så går det, som Johan Glans körde med i Räkfrossa. De kan inte mer än att makullera ordern. Och vad är 24 spänn? Knappt en halv Staropramen på Harrys. Och innebär det att självaste Bagar-Leffe serverar den, då köper jag gladeligen två TV-apparater snarare än öl.

Oh! You Pretty Things

Förresten så är ovanstående dubbelskiva ett mästerverk, ett av mitt livs absolut finaste skivköp. Två skivor och 37 spår. "Bowie at The Beeb". Jag slogs av detta när jag sorterade lite bland mina skivor en stund vid 02-03-tiden i natt, parallellt med en fantastisk fotosession (dock inte min). Rått, skitigt, naket och alldeles, alldeles underbart. "Bowie at Thee Beeb" alltså, är väl bäst att tillägga.

Eftermiddagen är därmed räddad, då ska det knarkas Bowie. Lite konstigt uttryck kanske, att knarka något (alltså ej bokstavligt talat), när det kommer från någon som aldrig ens har rökt en vanlig cigg. Lite som om en gudsförnekare skulle utropa: Herregud! Fast det gör de kanske ibland, vad vet jag. Nu bär det emellertid av för en uppiggande promenad och en förhoppningsvis god kycklingsallad.

Jag har nyss deklarerat. Deadline 3 maj, kom jag på i natt.

Det tar sig, som pyromanen sade. Au revoir, mes amis!