But the most radical thing to do,

is to love someone who loves you.
Even when the world is seemingly telling you not to.

När jag trodde att jag inte kunde bli mer trött och seg än vad jag har varit senaste tiden, då tjuter naturligtvis ett larm på jobbet efter 03-tiden i natt (jag jobbade kl 15-09). Jag hade hoppats på att få sova ca kl 01-06, men icke. Sedan var det kört, det gick så klart inte att somna om. Istället vilade jag av nästan tre timmar. Mysigt? Nej, inte det minsta.

Jag funderar starkt på att sova (i alla fall vila) någon timme nu, sedan fixa både ärenden (köpa parfym och Håkan-dvd till mig själv) och luncha på stan samtidigt. Slå två flugor i en smäll. Fast jag blev riktigt glad nyss, utebliven sömn till trots, då ett avtryck från Aino poppade upp likt en svamp ur marken. En jobbig natt har blivit till en vacker förmiddag.

Nu går det nog bara uppåt, resten av dagen!
Måtte veckan snart vara slut. Nästa vecka, nu.

Men vad har vi här då?

Ordet "men" inleder bisatser, det fick i alla fall jag lära mig i skolan. Ibland kan det emellertid vara väldigt effektfullt att inleda en mening/huvudsats med detta ord, så ingen regel utan undantag. Ibland alltså, inte för jämnan. Ibland, när det görs i rätt sammanhang och syfte. Skräckexempel? Självklart Norra Skåne, där Lisa W lyckades med konststycket inte mindre än fyra gånger på några stycken.

Klicka för större variant.

Saturdag Night [Suede]

Oh, whatever makes her happy, on a Saturday night.
Oh, whatever makes her happy, whatever makes it alright.

Nu är hund- och huspassningen över för denna gång. Det har varit en lugn och mysig fredag-lördag. Bubbelbad, musik, bokläsning, dvd, lek, promenader och sådant. Nu har man hamnat här med lite Kir. Trött. Orkeslös. Ensam.

Friday I'm in love [The Cure]

I helgen ska jag och vakthunden vara i huset.
Då blir det bubbelbad, kolla dvd och läsa en bok.
Hoppas att alla får en fin helg, vad ni än hittar på!

Dagens tips, dagens tips,

lalalalala, dagens tips.
Som Jesper Rönndahl hade sagt.

Ibland händer det. Man ser en film vilken man inte hört talas om tidigare, sedan golvas man totalt. Okej, där tog jag kanske i en aning, men att man i alla fall är fångad från start till mål. Förväntningar fanns där inga direkt, utöver vad man hört från den man lånade filmen av, men sedan visar det sig vara riktigt bra filmer.

För några veckor sedan The Burning Plain.




Och för bara en stund sedan Crossing Over.

No one can take it away from me.

And no one can tear it apart.

Placebo har en alldeles egen adventskalender på hemsidan. Bakom lucka ett, denna första december? Världspremiären av nya videon till kommande singeln "Bright Lights", även om den verkar ha hamnat på Youtube sent igår. Säkert något med tidszoner och liknande. En något omarrangerad singelversion med nypålagda körer, Bright lights and black holes, som de görs live. Måste ha!

Det är vackert, ibland :')

December

Har du några hjältar kvar?

Texten i headern (såväl stor som liten) är redan utbytt, knappt två timmar för tidigt. Dags att vända blad, från november till december, men jag fortsätter på temat Kent. Lite synd att jag inte kom på denna idé redan i september, men det får väl vänta till hösten 2010. Men var sak har sin tid, nu är det fortfarande 2009. November 2009, snart ett minne blott. December, snart.

Kanske en månad med snö, regn och slaskigt väder om vartannat? Kanske en månad med julstress? Stressade människor med julklappslistor i ena handen, plånboken i den andra handen och femtielva ungar i släptåg. Jul, mys, mat och gemenskap är det vanligtvis. Vilken otur då att jag har ett arbetspass kl 15-21 på självaste julafton. Lust att tänka på julklappar och gemenskap? Nja, inte direkt.

Julen som kom av sig? Jo, kanske. Och än har hysterin knappt börjat. Den lär väl göra sig mer och mer påmind ju längre månaden går, men det blir nog bra med den saken också. På ett eller annat sätt, förr eller senare. December. Arbete. Stockholm. En jul och nyår, vilka förmodligen inte blir vad den varit eller vad den egentligen borde bli. Värme, gemenskap, familjen. Nej, fan. Det är inte ok. Inte nu. Inte i år.

I don't care if Monday's blue.

Tuesday's grey and Wednesday too.

Missat samtal från dolt nummer i morse. Jag brukar ha som vana att stänga av mobilen då jag ska sova, så blev fallet även igår. Sent igår. Idag, om man ska vara mer noggrann. 01.30-tiden kanske, allt jobb till trots. I en tid då alla ska kunna bli nådda överallt, dygnet runt, så kan det vara skönt och befriande att ibland få styra lite över sådant. Därav att jag brukar stänga telefonen om natten, sedan kickar man igång den när man känner för det (läs: vaknat).

Så när jag slutligen, efter en dusch, satte på mobilen vid 10-tiden (inga anspelningar nu, tack) så såg jag i efterhand att det inkommit ett missat samtal. Säkert någon som är sjuk och sedan ringer de om ett extrapass idag. Snäll tanke, om så var fallet, men efter sex pass sönd-sönd så får jag kalla denna måndag (även morgondagen) min vilodag och därmed vara fri från arbete.

Plikten framför allt...

...som Gustaf VI Adolf hade sagt.

Jag var sjukt trött i morse.
Men plikten framför allt. Alltid.

Efter elva timmars jobb fick jag en skön syrekick under cykelturen hem vid 20-tiden, så nu är läget snarare segt än trött. Känns som ett gott tecken ändå. Nu sitter jag här med elva nya timmar att se fram emot imorgon.

Halvtidsvila nu, denna helg. Förhoppningsvis händer det lite mer på jobbet då. Idag hände inget speciellt, men imorgon kan det bli till att köra iväg med minibussen för att äta lunch och kolla på julmarknad / julskyltning.

Dags att dricka upp mitt te nu.
Ni får ha en fortsatt trevlig helg!

You're a chemical girl...

...let's call this chalice cup.

Det räckte inte ända till seger i kvällens musikquiz heller, 16 av 20 rätta svar slutade kalaset på i denna aftons musikfrågesport. Darins debutsingel (FUCK, jag lät mig övertalas till ett felaktigt svar), David Bowies ena öga (50% chans, så klart vi chansar fel) och Seether från Sydafrika (vem fan känner till dem?!) satte käppar i hjulet. Andra plats, precis som förra gången, och ytterligare 100 kr att sätta sprätt på. Delat på två personer dessutom.

Fan, närmre att skrapa Triss i TV4-soffan än såhär kommer man nog inte. Carpe Diem. Fånga dagen. Fast vi har kommit etta vid ett tillfälle, då inkasserade vi 500 spänn. Alltså 250 kr vardera till mat och dryck. Då kände jag mig ganska stolt. Som om musiknördandet äntligen gav resultat. Vi är nog ett jävligt bra radarpar ändå. Jag och P. Vänner som honom är få förunnat. Vänner i så många år är få förunnat. Skål på dig grabben!

Nu sitter jag här, ensam, med en Staropramen vid min sida, underskattade och underbara The Fine Arts Showcase i stereon och en satans saknad/längtan-kombination i kroppen. Fast det är väl inte det sämsta. Bästa ölen, bästa musiken och bästa känslan. Det är vackert, ibland. Och det är väl gott så, kan man tycka.

Tack och god natt!