Tips på dryck.

Nu när det börjar lacka mot nyårsaftons kväll så kommer här ett tips som en polare höll på att lura på mig ett smakprov av i lördags. Därav bilden, när han tillreder skiten. Får väl se om jag trillar dit senare ikväll i stället. Kan kanske behövas om jag först ska jobba till kl 19, då är det nog välkommet med lite stärkande på det sedan.

Recept: Förbered en skiva citron, garnerad med kanel och pärlsocker. Häll upp en whiskey. Svep whiskeyn för att sedan mumsa citronskivan dekorerad med kanel och pärlsocker. Nu kanske ni förstår varför jag avstod, men man ska aldrig säga aldrig. Jag tar mig kanske en jävel till midnatt. Tipset snappade nämligen P upp från Sten-Ove, vem tusan det nu är.

Annars har jag laddat upp med Leffe och Staropramen i kylen.
Jag har även en del Mariestad, Carlsberg sort guld och Sambuca.

GOD JUL!

God jul på er!

Jag är dålig på att uppdatera min blogg,
så nu vet jag minst ett nyårslöfte jag bör avge.

I'll be back!

Som flugorna på socker.

Det spelar inte längre någon roll.

Jag orkar inte slåss, det är bortom min kontroll.

Du lämnade mig ensam och självklart blev jag rädd.
Min sista gnista hopp var att synas, att bli sedd.

Nej nu, brinn nu pengar, brinn.
Det spelar ingen roll, det betyder ingenting.

Som flugorna på socker, som kärleken på film.
Som flugorna på socker, det betyder ingenting.

Som flugorna på socker, som kärleken på film.
Som flugorna på socker, det betyder ingenting...

Knasten, konserter, spyor och brand.

Herregud, detta var inte igår.
Inget bloggande sedan 11 september.
Här är ju lika dött som i World Trade Center.

Ja, vad har hänt sedan senast?

Ikväll ska jag se Johan Glans.
Stand up-afton med öl och humor.

Uno "Knasten" Larsson är död.
F.d. träslöjdslärare på Västerskolan.
Hur gammal blev han? Ca 150 år kanske?

"Knasten" kunde konsten att cykla med stil.
Han låg nästan lutad i 90 grader då han cyklade.
Han har hyvlat i virkesrummet för sista gången. R.I.P.

Håkan Hellström regerade i Lund.
Markus Krunegård och Parken ägde Hbg.

Balkongmannen spydde häromdagen.
Ute på sin balkong så klart. Högt och ljudligt.
Tveksamt om han har gjort rent där uppe ännu.

Sedan brann det på jobbet i helgen.
Det var en notis om det i Norra Skåne igår.

lokalerna behövde inte utrymmas.

Så avslutades tidningsnotisen.
Vem utrymmer inte vid en brand?
Vi får inte vara där på ca två veckor nu.

lokalerna behövde inte utrymmas.

Kommentar överflödig. Bakläxa NSk.
Ridå! Dimridå, om man vill vara lite rolig.
Och bakläxa till mig, jag lovar att skriva oftare.

Och skriv gärna en kommentar i bloggen.
Annars vet jag inte om jag är saknad eller ej.
Johan Glans ger mig väl en anledning att återkomma.

Synskadades Förening

Jag lämnade in min cykel igår för vidare upprustning. Ny kedja och lite annat smått och gott. Förra veckan var det duglig belysning o.s.v. inför höst & vinter. Synskadades Förening ligger på andra sidan gatan, tvärs över cykelhandlaren. Ful inredning när man kikade in genom föreningens fönster, men det finns det väl inte någon som lägger märke till med full skärpa där inne ändå. Ja, om nu folk ens hittar stället. Det sägs att det inte närvarar några medlemmar på mötena, eftersom folk bara råkar gå förbi lokalen i sin jakt på att hitta rätt dörr. Eller ens en dörr.

- Vägen till Synskadades Förening?

Hm. Nu ska vi se, sade den blinde till den döve.

Ni har säkert något roligare på lager,

så bara skriv på nu så får vi väl se (höhö)

Triss i kundvagnar.

Nu har det gått oförskämt lång tid sedan jag senast bloggade, men idag kände jag mig absolut nödd och tvungen. Gårdagskvällen bestod framför allt av alkohol, Sveriges plattmatch i VM-kvalet, musik, konfetti, biljard, flipperspel och nästan så att min polare P åkte ut från Q-bar med huvudet före.

Jag trodde nästan att jag såg i syne i morse, då jag skulle lomma iväg till ICA Kvantum för att handla lite vid 09-tiden. Jag hälsade på en snubbe i trappan, han kom från andra våningen och var på väg ner i källaren. Sedan dröjde min blick kvar någon sekund extra på trappan. Det var något som inte stämde.

Där, på andra våningen, stod de. Tre kundvagnar, antagligen hämtade på ICA Kvantum och uppsläpade dit under natten. Jag skriver uppsläpade, för huset saknar hiss. Några sköna lirare har alltså släpat upp triss i kundvagnar till andra våningen under natten. Klockren snedtändning på fyllan får man förmoda!

Nu, efter 18-tiden, står de fortfarande kvar där uppe.

Självklart lekte jag paparazzi och förevigade dem på bild.

Tänd ett ljus och låt det brinna.

Ett inlägg i juni och ett inlägg i juli.
Här kommer det första för augusti.

Jag lovar dock att bättra mig nu,
när semester, sommar m.m. är över.

Vad har då hänt sedan senast?

Jag har börjat arbeta sedan några veckor.

Dessutom har jag avverkat kent x 2.
Först i Helsingborg och sedan Norrköping.
Båda gångerna med Sara, min nya vapendragare.

Dessutom träffade jag utomjording i Norrköping,
men det säger garanterat inte de flesta här ett smack.

Nu i helgen blir det öl med en annan, nämligen Patrik.

Det är Festivaldax onsd-lörd. Bl.a. Papa Dee, Dan Hylander,
och den där Zlatan-Elias. Då behöver man öl för att härda ut ;)

I måndags kväll, kanske innan 01-tiden, var det ett strömavbrott. Balkongmannen, som i princip har tänt dygnet runt, gillade det uppenbarligen inte. Redan efter någon minut var han ute på sin balkong och skrek för fullt. Jag blev inte överraskad, om man säger så.

Ååååååhhhhh, jävla mörkt det är.
Faaaan, jävla tradigt. Jävla mörkt nu.

Allt medan jag höll på att tända några av alla hundra värmeljus.
Ja, nu tände jag inte alla hundratals, men dock 6-7 ljuslyktor. Mys.

Sist, men inte minst. Om vågen inte ljuger för mig, så har jag gått minus 3,5 kg sedan 24 juni. Då ska man även betänka att det tog flera veckor utan att det hände ett skit. Inte heller för att jag springer eller gör något annat annorlunda, jag har bara helt enkelt slutat att äta godis. Jag tänkte emellertid ta tag i träningen denna vecka (ja, jag har sagt så tidigare veckor med), så får vi se vad som händer (eller inte händer) sedan.

Wish us luck.
Me and my soulmate.
Luddis och Ludda fixar det.
Det finns inget annat, jag lovar dig.

Klicka på bilden för en större version.

Plötsligt uppenbarar sig ett hästhuvud framför mig. Killen bakom masken är lite lagom rund under fötterna och väldigt pratglad. - Vi är här för ölen och hästarna, utbrister han och presenterar sig i första hand som häst och i andra hand som Jonas Dahlström, 34 år från Göteborg. Ännu ett hästhuvud dyker upp, det är Jonas kompis Martin Hälg, 33 år från Borås. - Vi skulle gått och kollat på Hästpojken. Vi skulle stått längst fram hade vi tänkt med maskerna på, men vi hann inte dit! Jag tror att de hade uppskattat det, säger Martin eftertänksamt. Killarna har något de kallar hästvin med sig och plockar upp en PET-flaska med någon suspekt dricka som de gärna vill bjuda på. Jag luktar på det. Hästvin.

Texten är hämtad från en artikel i dagens Norra Skåne, angående Tivolirock i lördags. Ett Tivolirock med Sambuca, öl, cider och vin. Ett Tivolirock med Sara, Patrik, kaos och mys. Ett Tivolirock med Timo Räisänen, Hästpojken, Florence Valentin, Sahara Hotnights och TSOOL. Ett Tivolirock som inte levde upp till SiESTA, men det är å andra sidan svårt att överträffa.

Nu är SiESTA och Tivolirock avklarat på min och Saras resa.
På tur står kentz-håkan i Hbg och kent + Krunegård i Nkpg.

SiESTA, Italien och fotboll.

Här har jag inte bloggat på ca en månad.
Riktig bakläxa, men nu är jag tillbaka igen.

SiESTA-festivalen gick av stapeln 29-31 maj.
Det var ganska längesedan nu känns det som.

Bäst var nog Håkan Hellström, Vapnet, Nephew,
Florence Valentin, Hästpojken och First Floor Power.

Sambuca, Sara, saknad, svettigt och SiESTA.
För att brainstorma lite fritt kring bokstaven S.

Därefter jobbade jag bara en vecka,
sedan blev det två veckors semester.

Jag var på Sardinien 11-17 juni.
Sol, bad, utflykter, shopping och öl.
Bl.a. hyrde vi bil en dag och körde runt.

Körde till några grottor.
Dessvärre var det trappor ner.
Inte mindre än 650 trappsteg dit ner.
Intressant rundtur, sedan 650 steg upp igen.

En av reseledarna var ett riktigt stokpskott.
Thomas. En dryg, seg och allmänt trög norrlänning.
Vi ville t.ex. veta var man kunde se Sverige-Spaninen.

- Fotboll, det har ni väl sett förut?

Sedan rådde en total tystnad,
innan Thomas misslyckat tillade:

- Om man får skämta lite.

Hans stående replik på allt var just:

..., det har ni väl sett/hört/läst förut?

Vi hann få reda på att han inte dricker.
Han röker inte. Han är inte ute och svirar.
O.s.v. O.s.v. Allt annat än det vill VILLE veta.

Det vi verkligen ville veta, saker som han borde känna till,
det hade han noll koll på och dribblade bort med ett "skämt".

Han verkar annars ha både tid och råd,
att köpa en turistguide och läsa på sin läxa.

När vi frågade om en marknad vi hade läst om,
ja, då fick vi så klart ett förutsägbart svar tillbaka:

Marknad, det har ni väl varit på förut?

Grattis Thomas, där satt den. Igen.
Allt annat än vältajmat och smidigt.

JA, MEN GE OSS EN VÄGBESKRIVNING DÅ FÖR FAN!
VET DU INGET OM DET, HÅLL TYST OCH RING NÅGON!

Så sade vi inte, men vi alla tänkte nog det.
Efter 100 år fick vi inte mindre än två adresser.
Thomas ville väl gardera sig. Synd bara att båda var fel.

Hade jag haft en bild på Thomas,
då hade jag banne mig lagt upp den nu.
Det har jag inte, så då blir det ingen bild alls.

Det gick inget vidare för Sverige i EM.
Utspelade av Ryssland i tredje matchen.
Det kändes bra att inte se den matchen.
Under 1'a halvlek satt jag på en flygplats.
Under 2'a halvlek satt jag på flyget hem.

Nu får vi hoppas på Tyskland i final.
Och att Ryssland blir deras motståndare.

Jag kom hem till lägenheten kl 04.00 den 18 juni.
Efter att ha ställt klockan på 07.15 lyckades jag somna.
Varför jag skulle upp så tätt därpå berodde på en montör.
De skulle komma och byta lite saker till dusch, kran och vask.

Tror ni att de kom vid 08-tiden?
Klockan blev 09. Och klockan blev 10.
Jag ringde dem. Mina farhågor besannades.

- Förlåt om detta orsakade dig några besvär.

- Nej, det är lugnt, jag har ändå sovit hela 2-3 h.

De hade glömt bort mig och bokade en ny dag och tid. Ridå!

Imorgon kl 20 stämplar jag ut igen,
sedan väntar ytterligare lite semester.

Förhoppningsvis orkar jag blogga flitigare då.

Au revoir!

And it hurts with every heartbeat

Kort bakgrundshistorik:

Januari 2007 släppte Kleerup & Robyn
den lysande singeln “With every heartbeat”.

Subjektiv tillbakablick i backspegeln:

Ca 1,5 år senare är den fortfarande en av de mest spelade låtarna.
För min del, alltså. Resten av mänskligheten skiter jag fullständigt i.

Uppdaterad nutidsfakta:

Maj 2008 släpper Kleerup äntligen sin platta.
”With every heartbeat”? Ja, den är så klart med.

Kleerupreklam:
Det finns fler guldkorn än bara låten med Robyn.
Marit Bergman, Titiyo och Neneh Cherry lyser fint.

Två sångerskor borde dock ha stannat hemma.

Eurythmicsförsöket med annars hyggliga Lisa Milberg,

är ett ordentligt stolpskott. Låten skjuter t.o.m. utanför mål.
Lykke Li står still och bara trampar vatten. Plask. Hörde ni? Plask.

Subjektivt fakta á la kontaktannons:

Så jävla fantastisk underbar är hon, den där Robyn!

Vi som vet bäst-fakta:

England, där singeln låg etta, vet det.
Kleerup vet det. Robyn vet det. Jag vet det.
Det är gott så. Bra så. De som inte vet det: RIDÅ!

Extramaterial på bloggutgåvan:

Som lök på laxen... som grädde på moset...

som pricken över i'et... här har ni även texten:

Maybe we can make it all right
We could make it better sometime
Maybe we can make it happen, baby
We could keep trying, but things will never change

So I don't look back
Still I'm dying with every step I take
But I don't look back
Just a little, little bit better

Good enough to waste sometime
Tell me would it make you happy, baby
We could keep trying, but things will never change

So I don't look back
Still I'm dying with every step I take
But I don't look back

We could keep trying, but things will never change

So I don't look back
Still I'm dying with every step I take
But I don't look back

And it hurts with every heartbeat
And it hurts with every heartbeat
And it hurts with every heartbeat
And it hurts with every heartbeat...

.

Enda plumpen i protokollet skulle väl vara valet av bild,

men "Show me love" ägde världen för något årtionde sedan.
Vi kan väl nu härmed säga att cirkeln äntligen är sluten. Amen!

Dessutom är den mitt omslag. Signerat. Bara det är gott nog.